4. Livets två sidor

Allt vi upplever är rörelser. Den fysiska världen består av rörelse. Till och med i en sten finns det på mikronivå, i själva atomen, oerhört snabba rörelser. Elektronen cirkulerar runt atomen med många miljarder varv per sekund. Rörelsen är så snabb att vi inte uppfattar den som rörelse utan som fast materia, men det är ju en sorts illusion skapad av våra sinnens anpassning till att uppfatta vissa hastigheter. Vi kan inte heller höra mer än ett visst antal svängningar per sekund men en hund kan t ex uppfatta högre frekvenser eller rörelser. Allt som existerar för våra sinnen är alltså rörelser av olika hastigheter. Även våra inre upplevelser är rörelser; mentala rörelser. Det är insikten av att allt i den fysiska världen är rörelser, som fick Einstein att konstatera att allt är relativt.

Det som är i rörelse är också ständigt föränderligt och det är också detta vi ser när vi betraktar oss själva över tid. Våra kroppar har förändrats och åldrats, våra tankar har förändrats, liksom vår syn på livet. Allt det vi kan uppleva är i ständig förändring! Men finns det då inte något som är beständigt? Jo, det finns det faktiskt! Men det finns inte som en yttre verklighet, utan som en inre visshet … som det kan vara svårt att komma i kontakt med. Här är en liten övning som kan hjälpa dig att komma verkligheten på spåren!

Ta fram ett eller flera album, eller nu i den digitala eran; foton eller bilder av dig själv från olika tidsperioder. Du ser ju då tydligt hur du har förändrats till det yttre och du kan också minnas att din mentalitet är och har varit i förvandling. Men ändå kan du förnimma att du som innersta väsen var närvarande i alla de olika versionerna av dig själv!

När jag ser min livsresa kan jag se denna ständiga förändring men jag förnimmer ändå klart att det var jag som tittade ut genom ögonen. Det var jag som upplevde det hela. Det var jag som var lycklig och det var jag som grät. Det fanns alltså någon som observerade och upplevde allt – som ständigt var där och ständigt var den samme. Det är denna eller detta ’något’ som vi brukar kallar jag.
Detta inre jag upplever vi som ständigt det samma eller den samme, det vill säga att detta något som upplever är oföränderligt. Är det oföränderligt så är det inte skapat utan evigt! Vi har redan konstaterat att det skapade är i ständig förändring!

Här är vi alltså vid själva nyckeln till att förstå livet. Det föränderliga är allt det vi upplever – det är vår vandring genom Livet. Men det ’något’ som upplever är oföränderligt, det är själva ’vandraren’ som, trots att dess upplevelseförmåga förändras, ändå till sitt innersta väsen är oföränderligt.

En sann materialist kommer nog att fnysa åt detta resonemang. Och det kan givetvis se ut som dravel eller illusioner från ett visst perspektiv. Men detta perspektiv utgår från det relativa, det ständigt föränderliga och det är just det detta föränderliga som vi kan beskriva som illusioner. Så när materialisten betecknar resonemanget som illusoriskt så utgår hen själv från illusioner … vilket ju gör hela resonemanget lite ihåligt!?!

Så varje person kan alltså välja att lyssna på auktoriteter, eller utgå från sin inre upplevelse av livet och sitt eget inre väsen. Och för den som kan acceptera förekomsten av ett ’inre oföränderligt något’ som ständigt upplever livet, förändras totalt perspektivet på tillvaron. I stället för att delta i ett kort gästspel som levande väsen här i den fysiska världen, blir du ett evigt väsen på vandring genom Kosmos och Evigheten!