KAN ANDLIGHET VARA VETENSKAP?

De flesta skulle nog svar nej på denna fråga. Men om vi omformulerar frågan lite: – Kan insikter om psyket vara vetenskap? Ja, läran om psyket är ju det vi kallar psykologi, och de flesta av oss uppfattar nog psykologi som någon form av vetenskap. Det grekiska ordet psyche kan översättas med andedräkt, själ eller liv. Begreppet andlig vetenskap ligger alltså nära begreppet psykologi, men för den naturvetenskaplige forskaren verkar nog ’andlig vetenskap’ vara något ganska ovetenskapligt. Till den vetenskapliga teorin hör att man ska kunna bevisa sina antaganden, påståenden eller teorier genom experiment – experiment som kan upprepas av andra som därmed antingen kan bekräfta eller falsifiera teorin. Å andra sidan vilar en stor del av naturvetenskapen fortfarande på hypoteser som ännu inte bekräftats. Det gäller allt från teorier om atomer till föreställningen av Big Bang. Och Newtons gravitationsteori dög under några århundraden, tills den ersattes av Einsteins beskrivning av gravitation. Märk väl; Newtons lag gäller fortfarande som approximativt riktig. Så inte ens naturvetenskapens teorier förmedlar en absolut riktig bild av tillvaron, men dessa teorier ger oss möjligheter att hantera materien på ett för oss meningsfullt sätt. Naturvetenskapens landvinningar har gett oss hela den bekväma vardag som flertalet av oss njuter av. Naturvetenskapens landvinningar är enorma och möjliggör t ex att jag kan sitta vid min dator skriva ner dessa tankar.

Men fortfarande vilar naturvetenskapen på antaganden, antaganden som i stort sett bekräftas av experiment och mätningar. Därmed inte sagt att man vet något om materiens djupaste beskaffenhet. Materia eller energi, som ju är mer eller mindre ekvivalenta begrepp enligt kvantfysiken, kan alltså både uppträda som vågor och partiklar. Men vilken är denna materias eller energis innersta natur? På detta kan naturvetenskapen inte ge något svar – men det kan faktiskt den ’andliga vetenskapen’! Även om detta svar inte kan falsifieras på det sätt som naturvetenskapen skulle önska. Därför kan den ’andliga vetenskapen’ närmast betecknas som en teori eller hypotes. Men den ’andlige forskare’ som försöker applicera den ’andliga vetenskapen’ i sitt eget dagliga liv, märker att den ’andliga vetenskap’ duger alldeles utmärkt som teoretisk bakgrund för sitt praktiska handlande. På så sätt finns det likheter mellan naturvetenskapen och den ’andliga vetenskapen’. Båda vilar på en teoretisk grund, men ger inte genom självsyn, insikt i vad materia, energi eller själva livet i grunden är. Till saken hör att naturvetenskapen bekräftar att det finns en stor del av tillvaron som vi inte är i kontakt med. Dessa områden betecknas som ’mörk energi’ och ’mörk materia’. Bakgrunden är att det finns sammanhållna strukturer som planeter, solsystem och galaxer, vilka hålls på plats genom gravitation. Gravitation är en egenskap hos materia. Men dessa olika strukturer har inte massa tillräckligt för att kunna hålla samman dem. Alltså bör det finnas mörk eller osynlig materia som skapar den nödvändiga gravitationen. Å andra sidan har man funnit att den del av universum som vi kan överblicka utvidgar sig, vilket innebär att det finns mer energi än vad som är förnimbart från vårt perspektiv. Rent matematiskt utgör det vi kan förnimma mellan 4% och 5% – resten är mörk materia och mörk energi. Så det finns mycket som inte är besvarat av naturvetenskapen, men den fungerar likväl alldeles utmärkt, ja faktiskt bättre och bättre, här på vårt lilla klot. Tack och lov! Men den förmår ju inte lösa de stora problemen som är av existentiell, politisk och moralisk natur – och det är heller inte dess uppgift.

Den andliga vetenskapens grund
Nu har jag talat om en ’andlig vetenskap’ utan att egentligen beskriva vilken grund denna vetenskap vilar på. Egentligen skiljer sig inte grunderna för de båda vetenskaperna åt. Båda bygger på observation. Naturvetenskapen har via mikroskop, elektronmikroskop, teleskop och olika mätinstrument förlängt de fysiska sinnena, så att vi har fått en större överblick över den fysiska tillvaron. Den andliga vetenskapen vilar inte på de fysiska sinnena utan på ett sinne som är under framväxt bland de mer utvecklade människorna. Denna andliga förnimmelseförmåga är alltså ännu inte allmän. Men det har funnits människor här på jorden som har haft denna förmåga fullständigt under kontroll och därigenom kunnat beskriva den bakomliggande verklighet som utgör de där 95-96% som fortfarande är ’mörk’ för oss. Där går en röd tråd från Buddha, Sokrates/Platon, Jesus fram till dagens Martinus och Walter Russell. När Platon beskriver idévärlden, så redogör han för den bakomliggande struktur, som är förutsättningen för den fysiska värld som vi upplever med våra fem sinnen. Platons grottliknelse ger en inblick i hur han ser på de människor som ännu är begränsade till de fysiska sinnenas räckvidd. (Mer om det i en sång framöver!) Grunden för den andliga vetenskapen är alltså inte forskning i naturvetenskaplig mening, utan vilar på observation av en för de fysiska sinnena osynlig struktur. Detta bygger på att man utvecklat ett psykiskt sinne som kan förnimma dessa bakomliggande strukturer. Martinus menar att de moderna människorna är på väg att utveckla detta psykiska sinne eller det kosmiska medvetande som kommer att göra det möjligt för oss att förnimma den bakomliggande andliga verkligheten. Det kan var intressant att ta del av hans beskrivning av vetenskapen.

Eftersom vetenskapen utgör den första begynnande kunskapen om världsalltet och tillvaron, blir den den kosmiska eller andliga världens periferi. Den är det gryende kosmiska medvetandet. Den är den friska sjöluften i närheten av havet. Den moderna vetenskapen är alltså i själva verket ett orubbligt bevis för jordmänsklighetens förandligande. Tag bort vetenskapen från dess medvetande, och kvar blir blott ett primitivt djurmedvetande, mottagligt endast för grov påverkan. … Med hjälp av mikroskop och teleskop har jordmänniskan förlängt sin materiella syn hundratals gånger in i den mikrokosmiska såväl som den makrokosmiska världen. Från universitet, skolor och läroanstalter strålar det kosmiska ljuset i form av vetenskap ut över hela världen. Det vilar som nyfallen snö i allt, på allt och över allt. Vetenskapen är således ett första fundamentalt resultat av en högre andlig energis inträngande i tyngdenergin eller den fysiska världen.
Den vetenskap som vi anser fundamental är enligt Martinus bara början på en vetenskap, som inte endast innefattar den fysiska världen utan hela tillvaron, eller för att använda hans egna ord: Jordmänniskorna är sålunda ännu, trots sin begynnande andlighet, endast ofödda foster i förhållande till den kosmiska världen. Martinus hävdar alltså att det vi nu vet bara är en inledande fas av en intellektuell tillväxt, där vi på ett logiskt sätt kommer att kunna överblicka hela kosmos och dess struktur. Sin egen förmåga att beskriva denna kosmiska, bakomliggande verkligheten, menar han beror på att han har utvecklat ett kosmiskt medvetande – en andlig förmåga att direkt uppleva den ickefysiska världen. Detta nya sinne är i sin späda form på väg att födas inom många människor här på jorden. Och han avslutar sitt företal till Livets Bog med hur han själv inte på något sätt är priviligierad i begåvning och ”därför i den eviga utvecklingen omöjligt kan utgöra ett enda grand mer än vad alla väsen före mig har varit och vad alla väsen efter mig skall bli.”  Och varför skulle inte evolutionen fortsätta? Är det inte snarare naivt att tro att dagens människa och vår nuvarande kultur skulle vara skapelsens krona?! Att all utveckling skulle leda fram till nu … och inte vidare!

För den materialistiske skeptikern verkar kanske det här beskrivna vara overkligt och verklighetsfrämmande. Och vad finns det för bevis för den andliga vetenskapen? De rent fysiska bevisen saknas på det handfasta sätt som naturvetenskapen kan visa upp genom experiment och praktiska uppfinningar. Men man kan se det som matematikens nybörjarstadium. Från början lärde vi oss räkna rent mekaniskt – vi använde fingrarna, kulramar etc. för att komma till det färdiga resultatet. Men matematik på högre nivå, är inte en fråga om materiella eller mekaniska processer, utan den är av intellektuell natur. En matematiker kräver inte fysiska bevis, utan kan intellektuellt förstå om ett resultat är riktigt eller felaktigt. På liknande sätt försöker Martinus utgå från den observerbara fysiska verkligheten och med logiska slutledningar, stegvis beskriva en bakomliggande verklighet. Därför kan det vara utmanande att läsa Martinus huvudverk, Livets Bog, där flertalet av styckena innehåller logiska resonemang. Från början skrev Martinus meningar som kunde vara över en halv sida långa, eftersom han ansåg att tankegången inte skulle avbrytas. Detta reviderade han i senare utgåvor, eftersom många läsare hade svårt att hantera de långa meningarna med många bisatser.et största problemet för mig var inte det logiska resonemanget eller de långa meningarna; utan begreppet gud. Martinus beskriver hur hela världsalltet är en levande, arbetande organism och denna alltomfattande varelse är det som vi historiskt sätt har kallat Gud. Vi är, enligt Martinus, celler i en oändlig, levande varelse som alltid har funnits och alltid kommer att finnas, vilket i en förlängning innebär att vi även själva är eviga till vår natur. Vi kan alltså inte utplånas, utan vid dödsögonblicket bryts förbindelsen mellan vår psykiska struktur och den fysiska kroppen som då blir till ett lik. Vi kommer att åter födas för att ta nya steg på vår utvecklingsväg. Den vi har varit och det vi har gjort under ett liv får givetvis sina konsekvenser i kommande liv, precis som det vi gjort under en dag kan få sina efterverkningar under kommande dagar. Denna tanke var mig inte främmande eftersom jag som ung upplevde en olycka då jag bröt nacken och delvis var förlamad. Där och då upplevde jag att jag inte var min kropp utan att jag hade en kropp. Mitt innersta själv var något som var helt överordnat min fysiska kropp. Däremot hade jag som sagt problem med det återkommande begreppet gud. För mig som skeptisk materialist var det utmanande att Gud dök upp allt som oftast, och för att kunna läsa vidare satte jag in ordet kosmos i stället för gud. Det kändes mer logiskt så. Den gamla religiösa bilden av en gammal vitskäggig man som tittade ner på oss från ovan, var allt för djupt planterad i mitt medvetande.

Till saken hör att Martinus rekommenderar sina läsare att vara skeptiska. Han ville inte att man skulle ha ett trosförhållande till de analyser han beskriver. Det man inte förstår eller finner logiskt ska man låta vara. Samtidigt står det klart att han inte tvivlar på riktigheten i de analyser han gör av tillvaron. Att vi eventuellt inte förstår tillvaron, lär enligt hans förmenande säga mer om oss än om analyserna. Ändå måste man konstatera att ödmjukhet var en viktig egenskap hos denna säregna människa.
För den som är intresserad finns nästan 10 000 sidor text och 100 symboler som enligt Martinus, lägger grunden för det som kommer att bli en kosmisk vetenskap – han hävdade att han skrev för framtidens människor. Om detta äger giltighet är det upp till var och en att bedöma.

Till sist vill jag bara dra en skiljelinje mellan psykologi och andlig vetenskap. Den förstnämnda befattar sig främst med människans psyke, medan den sistnämnde beskriver den för oss osynliga styrande struktur som upprätthåller hela tillvaron – det fysiska såväl som det psykiska. Det finns inte något i den fysiska världen som inte har sitt ursprung i en för våra fysiska sinnen icke förnimbar sfär. Det gäller mineraler, växter djur och människor, såväl som celler, organ, organismer, planeter och galaxer. Inget är bara som det ser ut från vårt perspektiv. Därav också namnet på hemsidan och dess slogan: Illusionernas tid.nu – inget är som det ser ut.

---

 

DEN DOLDA VÄRLDEN OCH NÄRADÖDENUPPLEVELSER (NDU) 

Den materialistiska världsbilden har ännu sitt grepp om Västerlandets tänkande och världsbild. Men att tro på döden som en absolut slutpunkt är historiskt sett ett relativt nytt påfund. För drygt 200 år sedan formulerade Laplace den nya tron, när Napoleon frågade honom varför han inte nämnde Gud i sin avhandling: ”Ers majestät, jag har inget behov av den hypotesen”.
Sedan dess har det blivit allt vanligare bland intellektuella att tvivla på att det finns någon Gud eller att universum är levande. Därmed besannades Skapelseberättelsens förutsägelse: När du äter av frukten av Kunskapens träd på gott och ont ska du dö.
När vi började forska i materian så blev vi så uppslukade av det naturvetenskapliga perspektivet, att vi finner varje antydan om en annan verklighet än den fysiska världen, som naiv och ointellektuell. Det finns så många detaljer att utforska, så många teorier och hypoteser att konstruera med den nyutvecklade intelligensen att vi helt avfärdar en svunnen horisont, om en andlig tillvaro. Vi bländas av våra upptäckter, uppfinningar och skapelser – allt annat försvinner i periferin. Detta trots att det finns gott om indicier, ja, kanske rent av bevis om en annan verklighet.
En av de mer spektakulära näradödenupplevelserna (NDU) som finns dokumenterad, handlar om Pam Reynolds som hade ett växande bråck i hjärnan som börjat läcka och var på väg att brista, vilket skulle leda till en säker död. Det var omöjligt att operera henne när kroppsfunktionerna var normala. Hon måste försättas i ett ”dött tillstånd”, för att efter operationen åter väckas till liv genom defibrillering med hjälp av en hjärtstartare. Man framkallade alltså ett tillstånd som påminde om döden – hypotermiskt hjärtstopp. Pam Reynolds sövdes ned och hennes kroppstemperatur sänktes till 10 °C. Sedan fick hon en drog som sänkte metabolismen i hjärnan så att hjärnvågorna upphörde. Hjärt- och lungmaskinen sattes in för att det inte skulle uppstå skador i organismen under den 7 timmar långa operationen. Trots att hon kliniskt sett var hjärndöd upplevde hon en stor del av operationen från en plats ovanför operationsbordet och kunde i detalj beskriva vad som hände. Hon hade också upplevelser av att möta andliga väsen. Du kan läsa mer om det under följande länk:  https://humanismkunskap.org/2019/04/27/pam-reynolds-ndu-under-hjarnoperation/

Det finns många som har forskat om NDU och det finns åtskilliga böcker att läsa i ämnet. Det har också publicerats studier i den vetenskapligt ansedda tidningen The Lancet. Bakom studien stod den världsberömde, holländske hjärtläkaren Dr. Pim van Lommel. Jag tar mig friheten att citera honom från en intervju som gavs ut i tidskriften Kosmos 1/2020.
”1988 påbörjade vi en undersökning av 344 patienter som hade överlevt ett hjärtstopp. Fanns det vetenskapliga förklaringar till NDU? 18 % av patienterna rapporterade en klassisk NDU, medan 82 % inte mindes något från det tidsavsnitt de var medvetslösa. Vi jämförde de två grupperna och kom fram till att det inte fanns någon skillnad mellan dem. Det spelade t ex ingen roll hur allvarlig syrebrist man haft i hjärnan för förekomsten av en NDU. Vi tittade också på medicinering, och här fanns det heller ingen skillnad på patienter med eller utan NDU. Det samma gällde andra faktorer – rädsla för döden, religiös eller icke-religiös övertygelse, kön, utbildningsnivå osv. Så till vår överraskning spelade inget av det här någon roll.”
” Fram till år 2000 trodde många hjärnforskare att det bara var fråga om hallucinationer. Men det finns ingen medicinsk förklaring till varför människor kan ha den här typen av upplevelser. Enligt det nuvarande materialistiska paradigmet – där medvetande bara är en produkt av hjärnaktivitet – är medveten upplevelse i samband med ett hjärtstopp inte möjlig, eftersom hjärnan slutar att fungera. Vi vet att folk förlorar medvetandet efter några få sekunder vid ett hjärtstopp. Kroppsreflexerna upphör. Hjärnstamsreflexerna försvinner, liksom svälgreflexerna. Du kan stoppa ett finger i personens hals – ingen respons. Hornhinnans reflex reagerar inte på ljus. Andningscentret nära hjärnstammen slutar att fungera. Så de kliniska bevisen talar om att hjärnan inte alls fungerar. Det blir ett utplanat EEG efter 10-15 sekunder, så det finns ingen mätbar elektrisk aktivitet i hjärnan över huvud taget. Under den perioden – när det inte finns någon hjärnfunktion – finns det många som rapporterar ett utökat medvetandetillstånd, med förmåga till perception, känslor, tänkande, minnen osv. Det är en paradox – som väcker många frågor.”  ”Människor som har haft en NDU kan återuppleva hela sin förgångna levnadstid, från tidig barndom, från födelseögonblicket och ibland även före detta. De är förbundna med allting – sina minnen, det de har tänkt, sagt och gjort. Efter en NDU, som kan vara i 2-3 minuter, kan de tala i timtals, ibland i veckor, om allt det de upplevde, för – som de säger – allt ägde rum samtidigt. ’Jag såg hela mitt liv i ett ögonblick!’ I detta medvetandetillstånd är förgången tid och framtid tillgängliga samtidigt. Det finns ett tillstånd av att vara förbunden med allt, eller det de kallar att vara sammanvävda, det är det kvantfysiken kallar icke-lokalitet. Allt framträder samtidigt, bortom tid och rum.”
Pim van Lommel fick följande direkta fråga: När människor berättar om sina NDU, är upplevelserna lika verkliga som deras fysiska upplevelser? Svaret är tankeväckande: ”Åh nej, de är mycket mer verkliga! De säger alltid att en NDU är mer verklig än verklig, mer verklig än det jag upplever i min kropp. Det jag ser omkring mig är en illusion. Min NDU, den var verklig. Det är mitt hem, det är där jag kommer från, det är den enda verklighet som finns.”
Så frågan om vad som är illusion och vad som är verklighet är högst berättigad. Jag har personligen träffat flera personer som har haft NDU och för dem är också den psykiska eller icke-fysiska verkligheten den primära. När vi förstår att tillvaron är ett kretslopp – ett kretslopp som innehåller alla kontraster, alla diametrala uppfattningar, då har även tron på döden sin givna plats i detta kretslopp. Någonstans måste tron på att vi blott och bart är våra fysiska kroppar, att det inte finns något annat än den fysiska verkligheten, få finnas till. Men jag tror alltså inte att denna bild är den sanna verkligheten, utan snarare dess kontrast. Och när forskningen närmar sig den fysiska verklighetens gräns, kvantfysikens icke-lokalitet och fler människor börjar beskriva andra upplevelsehorisonter, så kommer den strängt materialistiska världsbilden att bli allt mer ifrågasatt, för att till slut ge vika för en annan och sannare verklighetsuppfattning.

P.S. Pim van Lommel gav ut sin bok Consciousness Beyond Life – The Science of The Near-Death Experience år 2007. Den har sålts i över 250 000 exemplar och översatts till nio språk. Än i dag kontaktas han av uppemot trettio personer dagligen som har haft en NDU!