Förra visan var ’Pengavalsen’ och det är ju så att vi förknippar rikedom med pengar. Men som det står skrivet i en annan visa: ”Du kan ingenting ta med dig dit du går”. Denna lilla strof syftar just på pengar och att dessa pengar är värdelösa i livets stor skeenden. För pengarna kan snarare var en belastning när jag är på väg att lämna denna värld. Det mina tankar kretsar kring blir en inre verklighet, som kan binda mig till den fysiska värld som jag ska lämna.
När jag har lämnat den fysiska kroppen blir den andliga strukturen och den inre tankevärlden den primära verkligheten. Och denna struktur innefattar förutom min tankevärld, också mina minnen och alla mina förmågor och talanger. Sett ur detta perspektiv är det av allra största vikt att fundera på vilka tankar och föreställningar jag bär på och vilka vanor och talanger som jag bygger upp. Vi skapar oss själva i varje ögonblick av livet! Och detta gäller inte bara vår tid mellan liven, dvs. när vi är diskarnerade, utan också våra framtida inkarnationer styrs av de talanger och förmågor som vi skapar idag. Det är en så stor insikt att jag nästan blir rädd, med tanke på hur slarvig jag själv är med mina tankar och vanor. Den här visan brukar påminna mig om mitt stora ansvar för mitt liv och framtid. Men vi gör ju alla så gott vi kan, så det skadar inte att vissla lite glatt in emellan!
Hittills har jag mest uppehållit mig vid de illusioner som uppstår genom vår materialistiska inställning, vilket i sin tur innebär att vi bara uppfattar den fysiska världen som verklig. Eftersom vi i grunden är psykiska eller andliga väsen som bara stundom upplever via en fysisk kropp, så blir ju många av våra föreställningar illusoriska, dvs. livet är något helt annat än vad det ser ut att vara.
Men det finns ju gott om illusoriska föreställningar i vårt samhälle, som ligger där mitt framför näsan på oss, utan att vi funderar närmare över det. Hela vårt samhälle styrs av pengar men vi funderar sällan över vad pengar är för något och hur de skapas. Ändå är en stor del av mänsklighetens vardag uppfylld av att komma åt denna åtråvärda vara.
De flesta tror att det är svenska riksbanken som skapar svenska kronor, att Bank of England skapar engelska pund etc. Men det är bara en del av sanningen, ja, en mycket liten del av sanningen! För pengarna skapas till allra största del genom att banker lånar ut pengar till företag och privatpersoner. Idag finns bara en liten del av pengarna som direkta sedlar eller mynt, så rent faktiskt lånar bankerna inte ut pengar utan registrerar digitalt att du har erhållit, säg en miljon kronor, för att köpa en lägenhet. Lägenheten utgör bankens säkerhet och om du inte kan betala amorteringar och ränta kan lägenheten tillfalla banken. Pengarna som du digitalt betalar för lägenheten förs över till den förra ägarens konto och har därmed återbördats till bankvärlden. Pengarna har rent faktiskt bara cirkulerat i det ekonomiska systemet och detta sker genom bankernas interna bokföring. Men denna cirkulation kostar oss samhällsmedborgare avsevärda summor.
Banken behöver visserligen ha en säkerhet eller buffert för att kunna låna ut pengar, men den är försvinnande liten i jämförelse med mängden utlånade pengar. Med tanke på att de fyra största bankernas årliga vinst i Sverige uppgår till mer än 100 miljarder kronor (100 000 000 000 kr) så är det inte några svårigheter att bygga upp erforderlig säkerhet.
Så i princip kan vi säga att bankerna skapar pengar genom lån. Med denna rätt att skapa pengar via lån, kommer också den ekonomiska elit som styr bankvärlden också att få en makt som, även om den inte är synlig, kommer att påverka allt och alla. Hur stor denna makt är sammanfattas bäst av en bankir, nämligen Mayer Amschel Rothschild, som grundade bankdynastin Rotschild: ”Låt mig utfärda och kontrollera en nationens pengar och jag bryr mig inte om vem som skriver lagarna.” Han ansåg alltså att den ekonomiska makten var viktigare än den samhälleliga. Redan den samtida amerikanska presidenten Abraham Lincoln såg faran och uttryckte sig på följande sätt: ” Jag ser i en snar framtid en kris närma sig som gör att jag blir uppskakad för mitt lands säkerhet … företag har gaddat ihop sig och en tid av korruption på höga positioner kommer att följa, och landets pengar kommer att sträva efter att förlänga sin regeringstid genom att utnyttja folkets fördomar tills all rikedom samlas i några få händer och Republiken förstörs.”
Denna maktöverföring till de ekonomiska intressena har alltså genomförts för länge sedan. När våra regeringar till stor del genomför beslut och lagstiftning från EU eller FN, är det den ekonomiska makten som har varit den viktigaste styrande faktorn. Men också i vår vardagliga tillvaro spelar pengamakten och rätten att utfärda pengar en viktig roll.
När jag cyklar ner till stan så går ofta vägen genom det som i folkmun kallas ’småstugeområdet’ eller ’egna hem’. Här byggdes under 1950-talet ett stort antal mindre villor för vanligt folk. Under slutet av 1960-talet var de allra flesta lånen återbetalda och de boende ägde sina hus. Men senare kom en stor invandring, bostadsbrist och de en gång ganska billiga bostäderna betingade ett värde som närmade sig 3 000 000 kr. Så de flesta som nu bor där har lånat ansenliga summor pengar för att skaffa bostaden. Och i många fall har man när man renoverade bostaden, också bakat in ett bilköp i lånet. Så nu äger banken i princip det mesta av det som finns vid sidan om gatorna och på de samma. Och den förre fria medborgaren har ersatts av en låntagare. Allt är väl frid och fröjd när räntan är låg och ingen kris är i sikte, men vad som händer efter en Coronapandemi är lite svårare att sia om. Förre detta statsministern Göran Persson uttryckte sig genom att travestera bibeln: Den som är satt i skuld är inte fri. Så kanske ska vi inte beteckna Sverige som ett rikt land, för många är både låne- och löneslavar.
Eftersom jag har en sida som handlar om andlig vetenskap så varför inte avsluta med ett citat från denna vetenskaps grundare, nämligen Martinus:
”Vad är det då för område hos demokratin som inte är demokratiska? Det är uteslutande bankkontosystemet, den ’falska affärsprincipen’ eller den alltbehärskande penga- eller kapitalmakten i världen. Denna makt är ännu förhållandevis så stark, att den i själva verket behärskar regeringar såväl som enskilda individer, ja, den behärska helt ländernas särskilde materiella öde.”
Allt vi upplever är rörelser. Den fysiska världen består av rörelse. Till och med i en sten finns det på mikronivå, i själva atomen, oerhört snabba rörelser. Elektronen cirkulerar runt atomen med många miljarder varv per sekund. Rörelsen är så snabb att vi inte uppfattar den som rörelse utan som fast materia, men det är ju en sorts illusion skapad av våra sinnens anpassning till att uppfatta vissa hastigheter. Vi kan inte heller höra mer än ett visst antal svängningar per sekund men en hund kan t ex uppfatta högre frekvenser eller rörelser. Allt som existerar för våra sinnen är alltså rörelser av olika hastigheter. Även våra inre upplevelser är rörelser; mentala rörelser. Det är insikten av att allt i den fysiska världen är rörelser, som fick Einstein att konstatera att allt är relativt.
Det som är i rörelse är också ständigt föränderligt och det är också detta vi ser när vi betraktar oss själva över tid. Våra kroppar har förändrats och åldrats, våra tankar har förändrats, liksom vår syn på livet. Allt det vi kan uppleva är i ständig förändring! Men finns det då inte något som är beständigt? Jo, det finns det faktiskt! Men det finns inte som en yttre verklighet, utan som en inre visshet … som det kan vara svårt att komma i kontakt med. Här är en liten övning som kan hjälpa dig att komma verkligheten på spåren!
Ta fram ett eller flera album, eller nu i den digitala eran; foton eller bilder av dig själv från olika tidsperioder. Du ser ju då tydligt hur du har förändrats till det yttre och du kan också minnas att din mentalitet är och har varit i förvandling. Men ändå kan du förnimma att du som innersta väsen var närvarande i alla de olika versionerna av dig själv!
När jag ser min livsresa kan jag se denna ständiga förändring men jag förnimmer ändå klart att det var jag som tittade ut genom ögonen. Det var jag som upplevde det hela. Det var jag som var lycklig och det var jag som grät. Det fanns alltså någon som observerade och upplevde allt – som ständigt var där och ständigt var den samme. Det är denna eller detta ’något’ som vi brukar kallar jag.
Detta inre jag upplever vi som ständigt det samma eller den samme, det vill säga att detta något som upplever är oföränderligt. Är det oföränderligt så är det inte skapat utan evigt! Vi har redan konstaterat att det skapade är i ständig förändring!
Här är vi alltså vid själva nyckeln till att förstå livet. Det föränderliga är allt det vi upplever – det är vår vandring genom Livet. Men det ’något’ som upplever är oföränderligt, det är själva ’vandraren’ som, trots att dess upplevelseförmåga förändras, ändå till sitt innersta väsen är oföränderligt.
En sann materialist kommer nog att fnysa åt detta resonemang. Och det kan givetvis se ut som dravel eller illusioner från ett visst perspektiv. Men detta perspektiv utgår från det relativa, det ständigt föränderliga och det är just det detta föränderliga som vi kan beskriva som illusioner. Så när materialisten betecknar resonemanget som illusoriskt så utgår hen själv från illusioner … vilket ju gör hela resonemanget lite ihåligt!?!
Så varje person kan alltså välja att lyssna på auktoriteter, eller utgå från sin inre upplevelse av livet och sitt eget inre väsen. Och för den som kan acceptera förekomsten av ett ’inre oföränderligt något’ som ständigt upplever livet, förändras totalt perspektivet på tillvaron. I stället för att delta i ett kort gästspel som levande väsen här i den fysiska världen, blir du ett evigt väsen på vandring genom Kosmos och Evigheten!
Allt i Naturen är ordnat i kretslopp – spiralkretslopp. Vi ser det i våra växter, i formen på vår galax och vi möter kretsloppsprincipen varje dag i vårt liv, för dygnen är just spiralkretslopp.
Det kan tyckas vara ett lite märkligt uttalande, för det är betydligt vanligare med den motsatta inställningen: – Man lever bara en gång! Men vet man nu verkligen detta? Eller är det såsom Voltaire uttryckte det: ”Det är inte sällsammare att återfödas än att födas en enda gång.” Snarare vore det märkligt om vi kom från ingenstans och blev till ingenting, när allt vi kan bevittna i naturen går i kretslopp. När jag skriver detta pågår just vårens återfödelse utanför mitt fönster.
Naturvetenskapens enorma framgångar bygger på insikten om orsak och verkan. Via idogt experimenterande har man klarlagt många samband – vilka orsaker som skapar vissa verkningar. Men man uppfattar tillvaron som död – bara eviga kedjor av orsaker och verkan. Och därför blir också själva grunduppfattningen linjär. När man då förstår att universum utvidgar sig, så blir slutsatsen att tidigare var det mindre, och mindre, och mindre – ja, det måste en gång utgått från en enda punkt. Detta är Big Bang-teorins tankebakgrund – en helt naturlig uppfattning för den som uppfattar världen som en död, kall plats av oändligt antal orsaker och verkan.
Men för den som uppfattar omgivningen, ja, hela universum som en funktionell och arbetande organism, öppnar sig nya möjligheter. Det är bara att iakttaga naturen och se hur allt går i kretslopp. Vattnets ständiga avdunstning som blir till moln och nederbörd, till vattenpölar, till porlande bäckar, till stora virvlande floder, till väldiga sjöar och djupa oceaner och ständigt denna avdunstning som skapar moln och nederbörd …
Överallt i naturen ser vi kretslopp. Hela vår livsupplevelse är ordnad i kretslopp. I bilden nedan har jag försökt åskådliggöra några av dessa kretslopps olika faser. Vi kommer att uppleva nästan 30 000 dygnskretslopp under ett normallångt liv. Dygnen med natt, mörker och vila; ett uppvaknande till morgonen och aktivet som kulminerar vid middagen, som går över mot eftermiddag och avtagande aktivitet för att avslutas med kvällens trötthet och avslappning som följs av en natts mörker och vila. Trots att dagarna upprepar sig i sina faser så är inte en dag den andra lik. Och de erfarenheter och handlingar som gjort kommer att påverka kommande dagar. Ingenting går till spillo. Allt har samband.
Dagarna rör sig framåt i tiden som en spiralrörelse där de till slut bygger upp ett nytt kretslopp – årskretsloppet. Jag har försökt visa detta med de små röda ringarna runt den blå ringen – året. Året kan framställas rent grafiskt av 365 på varandra följande spiralvarv, som alltså är dygn.
Årskretsloppet har också sitt mörker och sin vila i form av vintern då de flesta insekter men också vissa däggdjur går i dvala. Våren motsvarar dygnets morgon – ett uppvaknande och påbörjad aktivitet och det som kanske såddes under hösten börjar nu spira. En alldeles självklar verkan av de orsaker som skapades under förra året. Under sommaren står naturen i blom, värme och ljus gör att allt växer till. De flesta människor sover betydligt mindre under sommarhalvåret och det aktiva livet kulminerar. Hösten innebär skörd av det som såtts och vårdats på fälten, men dess senare fas innebär att vi drar oss inomhus och slappnar av lite mer. Vi kan alltså se hur det finns likheter mellan de två olika kretsloppen dygnet och året.
Också nästa kretslopp har, som vi ska se, likheter i sin principiella uppbyggnad. Livet kan ses som ett kretslopp uppbyggt av ca 85 årskretslopp, vilket i sin tur skulle innebära 31050 dygnskretslopp. I livet föds vi in i ett mentalt mörker som barn men växer till i vår utveckling som går väldigt snabbt i början. Vi repeterar den evolutionära utveckling som vi redan tillgodogjort oss i tidigare liv – vi kryper som djur i början och vi kan se hur barnen snabbt går igenom primitiva stadier. Ungdomstiden är vårens tid och medelålder står vi som högst i kretsloppet, innan vi som åldringar drar oss tillbaka från det aktiva arbetslivet. Vi skördar frukterna av vår levnad i form av visdom och insikt, så ålderdomen och hösten har sina likheter. Den allra sista tiden kan vi tappa våra förmågor, man brukar säga att man går i barndom. Kretsloppet har slutits i den fysiska världen och vi går till vila i en andlig tillvaro för att sedan åter födas på vår utvecklingsresa.
Därmed är vi framme vid det största kretsloppet som vi kan ana, nämligen evolutionen eller utvecklingskretsloppet. Martinus beskriver hela det kretslopp som vi bara kan se den fysiska delen av. Han använder begreppen inveckling (i materien) och utveckling (ur materien). På så sätt blir den materiella världen den tillvaroform där vi utvecklar ett nytt fullgott medvetande; ett kosmiskt medvetande. Han kallar detta kretslopp för ett spiralkretslopp. Även detta kretslopp upprepas under enorma tidsepoker. Allt som är skapat bryts förr eller senare ner och måste då återskapas. Det gäller våra fysiska kroppar som ju bryts ner relativt snabbt, men också det medvetande och de talanger som vi bygger upp under vår vandring genom evolutionen kommer att degenerera och försvinna.
Vi befinner oss ännu i ungdomsstadiet evolutionärt sett och precis som ungdomarna har vi fysiskt sett kommit långt men det saknas en del i vår moraliska och intellektuella utveckling för att vi ska vara färdiga kosmiskt sett, vilket ju också visar sig genom de kriser vi upplever i våra liv och samhällen.
Den som kan ta till sig och se hur kretsloppsprincipen genomsyrar naturen och vår egen livsupplevelse, inser också att det vore ologiskt att tro att livet plötsligt skulle upphöra, eller för den delen ha haft någon början. Om det fanns någon början då liv inte existerade, så är det långsökt att tro något levande skulle uppstå ur det tomma intet, lika lite som det skulle kunna bli till ingenting. Liv är evigt existerande men tar sig nya former och uttryck. Och vi ser bara den fysiska sidan av livet och tror under en viss tid i evolutionen att döden är en realitet. Men så är inte fallet … men däremot behöver vi någon gång under vår långa utvecklingsresa tro på döden. Det är bara utifrån denna bakgrund som vi fullt ut kan njuta av livets ofantliga rikedom.
